Lycka till!
Kolets kretslopp
Kol förekommer i luften t ex i gas som koldioxid. Koldioxid finns även löst i vatten.
Många levande varelser binder kol genom att bilda kalk som ingår i skelett och skal.
De gröna växterna andvänder koldioxiden i luften i sin fotosyntes.
Kolet fortsätter då sitt kretslopp som en del av socker, kemisk bunden energi,
och djuren får i sig dessa när de äter växterna.
Alla levande varelser andvänder sig av cellandning för att kunna utvinna energin,
då blir kolet en "restprodukt".
När växter och djur dör bryts de ner av nedbrytare.
Men om växt- och djurresterna utsätts för högt tryck under mycket lång tid
(om någon undrar "lång tid"=tusentals år inte 15) kan de omvandlas till b.l.a.
stenkol, olja eller naturgas. När vi eldar med fossila bränslen frigörs koldioxiden
till atmosfären precis som i cellandningen, och vi är tillbaka på ruta 1
//Carl
Eld
Förbränning och cellandning
Den kemiska energin i olika bränslen och även i vår mat kan släppas loss på två olika sätt. Antingen genom förbränning inne i kroppeen eller i en eld.
När vi tänder eld på ett bränsle reagerar det med syret i luften. Det är ungefär som att köra fotosyntesen baklänges. Bränslet o syret omvandlas till vatten och koldioxid och energin släpps fri.
Energin i bränslet omvandlas ibland till värmeenergi och även ljusenergi.
Cellandning är en annan form av förbränning. Det är vår kropps förbränning. Cellandningen är lite annurlunda om man jämför med den andra formen av förbränning. I våra celler finns det ju ingen eld som som kan brinna och starta en reaktion p.ga hög temperatur. Vi har därför enzymer som hjälper syremolekylerna att reagera med t.ex druvsocker. Förbränningen i cellerna kan ske vid 37°C tack vare enzymerna.
energin som släpps loss använder vi b.la till att hålla värmen, röra oss och tänka.
Källor: kemiboken
//Magdalena
Syror baser och Ph värde
*Baser kan ta bort det sura från syror helt och hållet.
*Baser finns i näringsämnen.
*Basen och syran motverkar varandra. Därför är en lösning med syra inte längre basisk om man häller i precis lika mkt av en bas.
*Det finns olika starka baser tex natrium hydroxid som är en stark bas och bikarbonat som är en svag bas.
* Med en indikator kan man ta reda på om ett ämne är surt eller basiskt.
* Ph-skala talar om hur sur eller basisk en lösning är.
* Lågt Ph= surt
Högt Ph= basiskt
Neutrala lösningar har Ph värdet 7
* Ph-papper ger ett ungefärligt värde på Ph-värdet.
* Vill man ha ett exakt svar på Ph-värdet kan man använda en Ph-mätare.
/Stephanie
:3 Salter :3
Syror
En syra är ett frätande ämne som alltid innehåller vätejoner- som de gärna släpper ifrån sig- , men en stark syra släpper lättare ifrån sig dem än en svag sådan. Alla syror har pH-värdet 7 eller lägre och det som avgör pH-värdet är hur koncentrerad lösningen är, dvs hur mycket syra lösnigen innehåller. Ju mer vatten lösningen innehåller desto mer utspädd blir den, alltså mindre sur. Hur utspädd en syra är är inte det ända som avgör hur sur syran blir, vad det är för syra spelar roll också. De två typer av syra är starka syror och svaga syror.
Inom kemin har man en regel som kallas för SIV-regeln (syra i vatten), den beskriver varför starka syror ska blandas ut med vatten, inte tvärtom. Om man blandar den starka syran med vattnet istället skapas en reaktion som får syran att börja koka och skvätta hej vildt, wouldn't recommend it.
Mästervärket skrivet av: Oliver.
Källor: Kemiboken, Wikipedia och casamontessori.se
Baser ;D
Kvävets långa och olika vägar genom det mäktiga kretsloppet
Ozon
|
och syremolekyl O2
Ozon skall egentligen inte finnas nere vid marken utan ett par mil upp i atmosfären, där den fungerar som ett skydd för oss. Ozon bildas genom att solens strålar gör att syremolekylerna delar sig. När en syremolekyl delar sig så blir det två atomer, men de sitter inte ihop utan är fria.
Det betyder att de kan gå ihop med andra atomer som har bäst dragningskraft på dem. (Alla molekyler vill ju ha fulla elektronskal). Väldigt vanligt är att de går ihop med en syremolekyl, som får tre atomer. Då kallas den för en ozonmolekyl istället. Så är det tänkt från början och då det fungerar så är allt bra. Tyvärr har människan experimenterat under 1900 – talet och gjort uppfinningar som skadat ozonskiktet.
Sedan 1930-talet har det kommit uppfinningar, som har medverkat till att skada det viktiga ozon skiktet. T.ex. en amerikansk kemist Thomas Midgley uppfann en del saker som påverkade ozonskiktet på ett dåligt sätt. Han uppfann t.ex. kylmedel till kylskåpet och spray. Detta ämne/gas kallade han freon och alla tyckte att den var jätte bra i början. Men nu har man förstått att den var jätte farlig för ozonskiktet. Han uppfann en till dålig sak som alla tyckte var bra i början. Det var när han satte till bly i bensinen för att få bort s.k. knackningar i bilmotorn. Blyföreningar skadar nämligen nervsystemet. Men nu när man har förstått det här, har man tagit bort/förbjudit det i de flesta länder.
Trots att man har tagit bort det går ozonskiktet fortfarande sönder. Nu finns det istället små hål som det ultravioletta ljuset går in i till vår jord. Det ultravioletta ljuset träffar människors och djurs hud då kan de få hudcancer.
Människan har nu förstått att ämnen som inte är farliga från början kan byggas om och bli farliga. Ingeting kan försvinna men det kan ändras det kallas kretsloppstänkande.
Av: Lovisa Frankmark 9a
|
vattnets egenskaper
Vatten är ett ämne med flera speciella egenskaper.
En av dessa egenskaper är dess ytspänning. Ytspänningen får vattnet att hålla ihop, den uppstår eftersom alla vattenmolekyler dras mot varandra. Ytspänningen gör så att ytan på vattnet blir som en seg hinna. Alla vätskor har en ytspänning men hos vattnet är den extra stark. Det är ytspänningen som gör så att vissa insekter kan gå på vatten och den får även vattendroppar att hänga ihop.
Har du nån gång funderat på hur vattnet i marken kommer upp i trädets topp. Det är kapillärkraften som får vattnet att stiga upp i växten. Kapillärkraften funkar på så sätt att vattenmolekylerna dras mot kapillärväggarna och vattnet "klättrar" högre och högre upp i växten.
Vattten är unikt eftersom det är lättare i fast form (is) än i flytande form (vatten).
Det beror på att vattenmolekylerna i is ligger glesare än de gör i flytande vatten. Eftersom vattenmolekylerna i is ligger i det mönster de gör, så blir isens densitet lägre än det flytande vattnet. Det är det som gör så att is kan flyta på vatten. Om is inte skulle ha den egenskapen så skulle alla sjöar bottenfrysa och alla fiskar dö. De är inte alltid som vattnets egenskaper är bra för oss. När vatten fryser utvidgas det och om vattnet i ett vattenrör fryser så kan det sprängas.
Robert Ennerfelt.
Ädelgaser
Ädelgaser finns i luften bland oss, dock så är de ytterst ovanliga. Knappt 1% av luften är ädelgaser.
De kallas "ädla" för att de är alltid grundämnen, de blidar aldrig kemiska föreningar och deltar ej i kemiska reaktioner.
Det finns icke molekyler som innehåller ädelgasatomer, inte ens om det endast är ett rent ämne.
För ädelgasatomerna kan inte sitta ihop med andra atomer.
De vanligaste ädelgaserna är helium (He), neon (Ne), argon (Ar) och krypton (Kr).
Alla ädelgaserna finns i grupp 18 i det periodiska systemet.
Ädelgaser i vardagen.
Helium är extremt sällsynt i luften, eftersom den är så lätt. Den är mycket lättare än luft och försvinner ut i rymden. Men i och med att den är så lätt är den väldigt bra att använda i ballonger och luftskepp. Helium kan ej fatta eld ochär därför en ytterst säker gas.
Om man skickar eletricitet genom argon, neon och krypton får man ett ljusande sken med en vacker färg.
Glödlampor måste ha argon innom sig för om man skulle ha vanlig luft skulle syret göra att glödtråden brann sönder.
De används även som skyddsgaser eftersom de inte reagerar med andra ämnen. De är i vägen så att andra ämnen inte reagerar med varandra. Argon är vanligast vid användning eftersom det är billigast.
//ELIAS G
Atomer, molekyler, grundämnen, metaller och icke-metaller
Några exempel på på grundämnen är syrgas och kol, ungefär 75% av alla grundämnen är metaller. Metaller har några gemensamma egenskaper, som metallglans, de leder elektricitet och värme bra och det är starka och kan smidas och gjutas. Det finns även icke-metaller också och det är de grundämnen som inte är metaller, t.ex kol, svavel, klor, syre och väte. Icke-metaller är väldigt olika varandra.
//Annie
Vattnets kretslopp
blandningar
- vad är en blandning?
- vad är en lösning?
- vad är en emolusion?
Blandning; det mesta ämnen som finns runt omkring oss är blandningar. För att någonting ska vara en blandning så måste det innehålla flera olika sorters molekyler. Rena ämnen består av ett slags molekyler
och förekommer inte lika ofta. Rent vatten består tex. enbart av vattenmolekyler men rent vatten förekommer inte heller så ofta. Tänk på hur ofta man kan hitta rent vatten(=ett rent ämne) ute i naturen utan att det har blandat sig med andra ämnen.
En del blandningar syns det på om dom är just en blandning. Tex. med en sten, den ser man tydligt på att den inte är jämn i färgen mm. Men sedan finns blandningar som ser väldigt "jämna" ut, som exempel luft. Luften kan vara svår att tänka sig innehålla flera olika molekyler eftersom det inte syns lika väl som i tex stenen. Men luften består utav olika gaser och med lite ljus kan man tydligt se dammpartiklar som blandat sig med gaserna. Luft och sten är alltså två exempel på blandningar.
Lösning; tänk på när du brukar/om du skulle hälla socker i ditt te och om du sen rör om, då skulle det ha blivit en lösning. Om ditt mål var att få sockret att försvinna och din lösning på problemet var att röra ut det så har du misslyckats. För om du smakar på teét så känner du att sockret fortfarande är kvar. I en lösning är de lösta småbitarna ensamna molekyler eller atomer. Lösningen är genomskinlig eftersom sockret har delats upp i sockermolekyler, desutom blir varje sockermolekyl inbäddad i vattenmolekylerna, sockret blir en del av lösningen. Lösningar kan ha olika färger, tex. som te & saft.
Teét kan dock inte spädas ut med hur mkt socker som helst. När det blir för mycket socker för mängden vätska så lägger sig sockret som en hög i botten. Lösningen har då blivit mättad.
"Lösligheten" ökar när temperaturen i vätskan höjs. Det finns även svårlösliga ämnen och olösliga ämnen, som är svårare eller som inte alls går att lösas upp.
Det är inte bara fasta ämne som går att lösa upp, för det kan även vätskor och gaser göra. Till skillnad från vätskor och fasta ämne så löser sig gaser sämre i höga temperaturer.
När du löser upp socker i vatten så funkar vattnet som lösningsmedel. Andra exempel på lösningsmedel i vardagen är; lacknafta, aceton och thinner som är bra på att lösa upp feta ämnen.
Emolusion; det finns väätskor som är så olika varandra att dom inte vill beblanda sig med varandra. Ett exempel på det är om man blandar matolja och vatten. Det vill inte lösas upp, oljan lägger sig över vattnet(eftersom oljan har lägre denstitet än vattnet) och det bildas ingen genomskinlig blandning. Men om man vispar om ordentligt mycket så får man en grumlig blandning av oljan och vattnet. Den här sortens blandning kallas emolusion. Emolusioner innehåller små vätskedroppar. Två exempel på en emolusion är hudkräm, som oftast är en emolusion av olja och vatten, och komjölk som till största delen innehåller vatten men också olja som gör det till en grumlig emolusion.
Uppslamning- tex. en blandning av sand+vatten(är blandat i början men det fasta ämnet,sanden, skiljer sig alltid med vätskan efter ett tag eller direkt).
Lösning- tex. te+socker( blandningen blir genomskinlig och lösningsmedlet,vattnet, och det fasta ämnet,sockret, blandar sig bra)
Mättad lösning- tex. vatten+mycket socker( när det fasta ämnet,sockret, blir för mycket för lösningsmedlet,vattnet, att "ta hand om". Sockret löses inte ut utan lägger sig på botten)
Emolusion- tex. hudkräm,vatten+olja( måste ha vispats tillräckligt för att bli en grumlig blandning)
/Bianca
