Lycka till!

Hej klass 9a!
Nu har jag läst igenom alla inlägg, bra jobbat! Men det verkar som om mina kommentarer inte vill publiceras, så om ni inte kan se kommentarerna till inläggen på hemsidan så kan ni logga in på blogg.se (med det användarnamnet och lösenordet ni fått) och läsa kommentarerna där.
Lycka till med pluggandet nu de sista dagarna innan Nationella provet.
/fröken Emelie

Kolets kretslopp



Kol förekommer i luften t ex i gas som koldioxid. Koldioxid finns även löst i vatten.
Många levande varelser binder kol genom att bilda kalk som ingår i skelett och skal.
De gröna växterna andvänder koldioxiden i luften i sin fotosyntes.
Kolet fortsätter då sitt kretslopp som en del av socker, kemisk bunden energi,
och djuren får i sig dessa när de äter växterna.
Alla levande varelser andvänder sig av cellandning för att kunna utvinna energin,
då blir kolet en "restprodukt".
När växter och djur dör bryts de ner av nedbrytare.
Men om växt- och djurresterna utsätts för högt tryck under mycket lång tid
(om någon undrar "lång tid"=tusentals år inte 15) kan de omvandlas till b.l.a.
stenkol, olja eller naturgas. När vi eldar med fossila bränslen frigörs koldioxiden
till atmosfären precis som i cellandningen, och vi är tillbaka på ruta 1

//Carl


Eld

För att tända en eld behövs tre saker, som ni ser på bilden. Om vi skulle ta bort ett ämne skulle det inte gå att få någon eld, så om du vill släcka elden måste du ta bort ett ämne. Om en kastrull börjar brinna är det smartast att kväva elden, alltså sätta locket på kastrullen. Då tar du bort syret. För att ta bort värmen så sprutar man vatten på elden, då kyler man & kväver den samtidigt. Den kvävs för att det bildas mycket vattenånga som hindrar syret från att komma åt bränslet.
Värmen ger elden en "startknuff" som behövs för att elden ska ta eld. Olika ämnen behöver olika stark startknuff för att ämnet ska börja brinna. Papper tar eld väldigt lätt (185°C) medans socker behöver mycket högre temperatur (420°C).
Linolja är ett ämne som kan börja brinna av sig själv, det kallas för självantändning.
Flampunkten visar den temperatur då en vätska börjar bilda brännbara gaser, om flampunkten är lägre än rumstemperaturen är det farligt att ha eld i närheten.
// Sofia :D

Förbränning och cellandning

Den kemiska energin i olika bränslen och även i vår mat kan släppas loss på två olika sätt. Antingen genom förbränning inne i kroppeen eller i en eld.
När vi tänder eld på ett bränsle reagerar det med syret i luften. Det är ungefär som att köra fotosyntesen baklänges. Bränslet o syret omvandlas till vatten och koldioxid och energin släpps fri.
Energin i bränslet omvandlas ibland till värmeenergi och även ljusenergi.


Cellandning är en annan form av förbränning. Det är vår kropps förbränning. Cellandningen är lite annurlunda om man jämför med den andra formen av förbränning. I våra celler finns det ju ingen eld som som kan brinna och starta en reaktion p.ga hög temperatur. Vi har därför enzymer som hjälper syremolekylerna att reagera med t.ex druvsocker. Förbränningen i cellerna kan ske vid 37°C tack vare enzymerna.
energin som släpps loss använder vi b.la till att hålla värmen, röra oss och tänka.

Källor: kemiboken

//Magdalena


Syror baser och Ph värde


*Baser kan ta bort det sura från syror helt och hållet.
*Baser finns i näringsämnen.
*Basen och syran motverkar varandra. Därför är en lösning med syra inte längre basisk om man häller i precis lika mkt av en bas.
*Det finns olika starka baser tex natrium hydroxid som är en stark bas och bikarbonat som är en svag bas.
* Med en indikator kan man ta reda på om ett ämne är surt eller basiskt.
* Ph-skala talar om hur sur eller basisk en lösning är.
* Lågt Ph= surt
Högt Ph= basiskt
Neutrala lösningar har Ph värdet 7
* Ph-papper ger ett ungefärligt värde på Ph-värdet.
* Vill man ha ett exakt svar på Ph-värdet kan man använda en Ph-mätare.
/Stephanie


:3 Salter :3

SALTER
När man pratar om salt i kemi så gäller det inte bara vanligt koksalt(eller natriumkorid NaCl).
Det finns fler salter bl.a. gips,marmor o salmiak.
Salter kan ha flera olika färger, men alla sitter ihop som kristaller.
Vad är en jonförening?
En jonförerning är när man har blandar en syra(Saltsyra H⁺+Cl⁻)
och en bas(natriumhydroxid Na⁺+Oh⁻)
Då reagerar lösningarna med varandra och då bildas vatten, natriumjoner(Na⁺), och kloridjoner(Cl⁻).
Lösningen blir då neutral.
Det betyder att lösningen varken e sur eller basisk, det kallas neutralisering.
Om vattnet avdundstas blir bara jonerna kvar. Dem bildar vanligt natriumklorid(koksalt NaCl)
När en syra och en bas neutralliserar varandra blir det alltid joner över, som bildar salt.
❀Salter i vardagen
Vi kan använda salter för fler saker än för matlagning.
T.ex. konservering,gips,fyverkerifärger och vägsalt.
Man saltar vägar för att sänka smälpunkten. Det göt så att snön smälter fastän det är minusgrader.
Men problemet är att saltet gör så att bilarna rostar lättare.
Bilden har inget med texten att göra...
/// Olivia♕I

Syror


En syra är ett frätande ämne som alltid innehåller vätejoner- som de gärna släpper ifrån sig- , men en stark syra släpper lättare ifrån sig dem än en svag sådan. Alla syror har pH-värdet 7 eller lägre och det som avgör pH-värdet är hur koncentrerad lösningen är, dvs hur mycket syra lösnigen innehåller. Ju mer vatten lösningen innehåller desto mer utspädd blir den, alltså mindre sur. Hur utspädd en syra är är inte det ända som avgör hur sur syran blir, vad det är för syra spelar roll också. De två typer av syra är starka syror och svaga syror.
Inom kemin har man en regel som kallas för SIV-regeln (syra i vatten), den beskriver varför starka syror ska blandas ut med vatten, inte tvärtom. Om man blandar den starka syran med vattnet istället skapas en reaktion som får syran att börja koka och skvätta hej vildt, wouldn't recommend it.

Mästervärket skrivet av: Oliver.
Källor: Kemiboken, Wikipedia och casamontessori.se

Baser ;D

Vad är en bas?
Baser är ämnen som inehåller hydroxidjoner(OH-). pH mäter hur basiskt eller surt något är, om pHvärdet är över sju så är det basiskt.
En basisk lösning:
En svag basisk lösning är t.ex. NH3(amoniak)+H2O(Vatten)→NH4+OH-(amoniumjon). Amoniumjonen tillsammans med vatten är en svag basisk lösning. En stark basisk vattenlösning är t.ex. NaOH(natriumhydroxd)+H2O(vatten)→Na++OH-.
Det som avgör hur basiskt något är:
-Hur koncentrerad basen är
-Vilken bas det är
Svag bas:
Ammoniak (NH3), används till handelsgödsel och salpetersyra. Bikarbonat som andvänds i bakning.
Stark bas:
Kaliumhydroxid (KOH), används för att suga upp vattenånga och koldioxid ur gaser och vid tilverkning av såpa. En annan stark bas är kalciumhydroxid (Ca(OH)2) som används i murbruk. Natriumhydroxid är en annan stark bas.
Källor:
NO-boken
Emilia Weichbrodt

Kvävets långa och olika vägar genom det mäktiga kretsloppet

Kvävet finns naturligt i luften och när kvävet möter bakterier så omvandlas kvävet till kväve föreningar. Men det finns även ett annat sätt för kvävet att bli kväveföreningar genom att det bildas i åskblixtar och som sedan följer ner med regnet eller även kallat "pisset". Sedan tas kvävet upp av växter som sedan äts upp av apor eller växtätande dinosaurier som dör, sönderdelas och gör så att kvävet hamnar i jorden. Men om det inte blir upptaget av växter blir det kvävgas som släpps ut i luften. // John

Ozon

 

Ozonmolekyl, O3, och syremolekyl O2

Ozon är en livsviktig men ändå mycket farlig gas.  Själva ozonmolekylen består av tre syreatomer som sitter ihop (O3). Molekylformeln påminner om syrgas (O2) som också har syreatomer. Eftersom de binder olika antal syreatomer har de ändå blivit olika ämnen med mycket olika egenskaper.

Ozon skall egentligen inte finnas nere vid marken utan ett par mil upp i atmosfären, där den fungerar som ett skydd för oss. Ozon bildas genom att solens strålar gör att syremolekylerna delar sig. När en syremolekyl delar sig så blir det två atomer, men de sitter inte ihop utan är fria.

Det betyder att de kan gå ihop med andra atomer som har bäst dragningskraft på dem. (Alla molekyler vill ju ha fulla elektronskal). Väldigt vanligt är att de går ihop med en syremolekyl, som får tre atomer. Då kallas den för en ozonmolekyl istället. Så är det tänkt från början och då det fungerar så är allt bra. Tyvärr har människan experimenterat under 1900 – talet och gjort uppfinningar som skadat ozonskiktet.

Sedan 1930-talet har det kommit uppfinningar, som har medverkat till att skada det viktiga ozon skiktet. T.ex. en amerikansk kemist Thomas Midgley uppfann en del saker som påverkade ozonskiktet på ett dåligt sätt. Han uppfann t.ex. kylmedel till kylskåpet och spray. Detta ämne/gas kallade han freon och alla tyckte att den var jätte bra i början. Men nu har man förstått att den var jätte farlig för ozonskiktet. Han uppfann en till dålig sak som alla tyckte var bra i början. Det var när han satte till bly i bensinen för att få bort s.k. knackningar i bilmotorn. Blyföreningar skadar nämligen nervsystemet. Men nu när man har förstått det här, har man tagit bort/förbjudit det i de flesta länder.

Trots att man har tagit bort det går ozonskiktet fortfarande sönder. Nu finns det istället små hål som det ultravioletta ljuset går in i till vår jord. Det ultravioletta ljuset träffar människors och djurs hud då kan de få hudcancer.

Människan har nu förstått att ämnen som inte är farliga från början kan byggas om och bli farliga. Ingeting kan försvinna men det kan ändras det kallas kretsloppstänkande.

Av: Lovisa Frankmark  9a

 

foto från Linass.blog.se
sv.wikipedia.org/wiki/syre text: kemi boken

vattnets egenskaper

Vatten är ett ämne med flera speciella egenskaper.

En av dessa egenskaper är dess ytspänning. Ytspänningen får vattnet att hålla ihop, den uppstår eftersom alla vattenmolekyler dras mot varandra. Ytspänningen gör så att ytan på vattnet blir som en seg hinna. Alla vätskor har en ytspänning men hos vattnet är den extra stark. Det är ytspänningen som gör så att vissa insekter kan gå på vatten och den får även vattendroppar att hänga ihop.

Har du nån gång funderat på hur vattnet i marken kommer upp i trädets topp. Det är kapillärkraften som får vattnet att stiga upp i växten. Kapillärkraften funkar på så sätt att vattenmolekylerna dras mot kapillärväggarna och vattnet "klättrar" högre och högre upp i växten.

Vattten är unikt eftersom det är lättare i fast form (is) än i flytande form (vatten).
Det beror på att vattenmolekylerna i is ligger glesare än de gör i flytande vatten. Eftersom vattenmolekylerna i is ligger i det mönster de gör, så blir isens densitet lägre än det flytande vattnet. Det är det som gör så att is kan flyta på vatten. Om is inte skulle ha den egenskapen så skulle alla sjöar bottenfrysa och alla fiskar dö. De är inte alltid som vattnets egenskaper är bra för oss. När vatten fryser utvidgas det och om vattnet i ett vattenrör fryser så kan det sprängas.

Robert Ennerfelt.


Atomer, molekyler, grundämnen, metaller och icke-metaller

En atom är naturens byggsten. Allt är gjort av atomer, men för att det ska finnas olika saker som har olika färg, form och konsistens så behövs det olika atomer. Det finns ungefär 100 olika sorters atomer, och som mycket annat så har atomerna ett gemensamt namn, de kallas för atomslag.

När atomerna sitter ihop med varandra så kallas det för en molekyl, atomer behöver inte bara sitta ihop med en annan atom av samma sort utan de kan sitta ihop med vem de vill förutom ädelgaser som inte reagerar med några andra alls. Om två eller fler atomer sitter ihop så bildas det olika ämnen. Om flera atomer av samma sort sitter ihop så kallas det för ett grundämne, annars skulle det ha kallats en kemisk förening.
Några exempel på på grundämnen är syrgas och kol, ungefär 75% av alla grundämnen är metaller. Metaller har några gemensamma egenskaper, som metallglans, de leder elektricitet och värme bra och det är starka och kan smidas och gjutas. Det finns även icke-metaller också och det är de grundämnen som inte är metaller, t.ex kol, svavel, klor, syre och väte. Icke-metaller är väldigt olika varandra.

//Annie
Källförteckning
Allt är från boken

Vattnets kretslopp

När man tänker på ett kretslopp kan det hända att man ofta tänker på just vattnets kretslopp, ty det är ett mycket vanligt sådant. Om man tänker sig vattnet i havet till att börja med: havsvattnet avdunstar först. Hur? Det kokar ju inte direkt. Jo, så här är det: vattnet behöver egentligen inte koka för att förångas. Värmerörelsen i vattenmolekylerna gör att vissa molekyler blir varmare än andra, konstigt nog, och vattnets molekyler försvinner långsamt, men säkert. Om du testat att hälla lite vatten på en plats och sedan väntat någon dag, så har vattnet sedan försvunnit. Det har vi vattnets egenskap att avdunsta att tacka för.
Havsvattnet avdunstar sedan, som sagt, med hjälp av solens energi bör tilläggas, och vattenångan hamnar i luften och bildar stora eller små moln. Molnen stiger sedan och blåses iväg av vindar, om det finns några sådana just där. När det tillslut blir för mycket små vattendroppar i samma moln sätter de ihop sig till större vattendroppar. De stora vattendropparna kan inte hållas kvar i luften, för de är för tunga, och då faller de snällt ned till marken. Ju mindre de är när de faller, desto snällare blir de.
När vattnet regnar ner i havet kommer det tillbaka direkt till där de fanns från första början, men vad händer egentligen om det regnar på land? Jo, det är nämligen så att vattnet rinner tillbaka ner i havet från land. Det filtreras även genom marken, så det är rent när det kommer tillbaka till havet. Det tackar vi för. Dock är det så att det mesta av det regnet som landar på land hinner avdunsta redan innan det hunnit tillbaka till havet. Det tackar vi också för. På vintern, när det är kallt, kan regndropparna frysa till is eller innan de kommer till marken. Då blir det hagel, eller snö. Jag gillar bananer.
Om jag nu kanske skulle skriva en kort resumé av vattnets kretslopp kanske? Det gör jag.
Havsvattnet stiger mot skyn, molnen flyr bort, så långt de hinner, innan vattendropparna blir för tjocka och trillar ner; och sedan avdunstar eller rinner tillbaka ned i havet.
Vattenånga, som vi kan se när vi kokar vatten är väldigt varm. Hittar du felet i den meningen? Nej tyvärr, det var fel svar. Felet är att man inte kan se vattenånga. Nu säger du: "Men jag har sett den ju!". Då säger jag till NO-bokens försvar: "Nej, det har du inte, du har kanske därmot sett 'rökmolnet' som bildas när vattenångan svalnar."  "Rökmolnet" är flytande vatten, fast i mycket små "partiklar" som flyger runt i luften. De går att se. Men vattenånga går inte att se. Hoppas allting har klarnat i ditt huvud nu :D.
Ska lägga en liten bild på hur vattnets kretslopp fungerar här också. Se och lär:
Källor:
NO-boken
Förkunskaper
Bilden har jag ritat själv :D
Tack för mig,
//Andreas Hermansson

blandningar

  • vad är en blandning?
  • vad är en lösning?
  • vad är en emolusion?

Blandning; det mesta ämnen som finns runt omkring oss är blandningar. För att någonting ska vara en blandning så måste det innehålla flera olika sorters molekyler. Rena ämnen består av ett slags molekyler
och förekommer inte lika ofta. Rent vatten består tex. enbart av vattenmolekyler men rent vatten förekommer inte heller så ofta. Tänk på hur ofta man kan hitta rent vatten(=ett rent ämne) ute i naturen utan att det har blandat sig med andra ämnen.

En del blandningar syns det på om dom är just en blandning. Tex. med en sten, den ser man tydligt på att den inte är jämn i färgen mm. Men sedan finns blandningar som ser väldigt "jämna" ut, som exempel luft. Luften kan vara svår att tänka sig innehålla flera olika molekyler eftersom det inte syns lika väl som i tex stenen. Men luften består utav olika gaser och med lite ljus kan man tydligt se dammpartiklar som blandat sig med gaserna. Luft och sten är alltså två exempel på blandningar.

Lösning; tänk på när du brukar/om du skulle hälla socker i ditt te och om du sen rör om, då skulle det ha blivit en lösning. Om ditt mål var att få sockret att försvinna och din lösning på problemet var att röra ut det så har du misslyckats. För om du smakar på teét så känner du att sockret fortfarande är kvar. I en lösning är de lösta småbitarna ensamna molekyler eller atomer. Lösningen är genomskinlig eftersom sockret har delats upp i sockermolekyler, desutom blir varje sockermolekyl inbäddad i  vattenmolekylerna, sockret blir en del av lösningen. Lösningar kan ha olika färger, tex. som te & saft. 

Teét kan dock inte spädas ut med hur mkt socker som helst. När det blir för mycket socker för mängden vätska så lägger sig sockret som en hög i botten. Lösningen har då blivit mättad
"Lösligheten" ökar när temperaturen i vätskan höjs. Det finns även svårlösliga ämnen och olösliga ämnen, som är svårare eller som inte alls går att lösas upp.
Det är inte bara fasta ämne som går att lösa upp, för det kan även vätskor och gaser göra. Till skillnad från vätskor och fasta ämne så löser sig gaser sämre i höga temperaturer.
När du löser upp socker i vatten så funkar vattnet som lösningsmedel. Andra exempel på lösningsmedel i vardagen är; lacknafta, aceton och thinner som är bra på att lösa upp feta ämnen. 

Emolusion; det finns väätskor som är så olika varandra att dom inte vill beblanda sig med varandra. Ett exempel på det är om man blandar matolja och vatten. Det vill inte lösas upp, oljan lägger sig över vattnet(eftersom oljan har lägre denstitet än vattnet) och det bildas ingen genomskinlig blandning. Men om man vispar om ordentligt mycket så får man en grumlig blandning av oljan och vattnet. Den här sortens blandning kallas emolusion. Emolusioner innehåller små vätskedroppar. Två exempel på en emolusion är hudkräm, som oftast är en emolusion av olja och vatten, och komjölk som till största delen innehåller vatten men också olja som gör det till en grumlig emolusion. 



Uppslamning- tex. en blandning av sand+vatten(är blandat i början men det fasta ämnet,sanden, skiljer sig alltid med vätskan efter ett tag eller direkt).

Lösning- tex. te+socker( blandningen blir genomskinlig och lösningsmedlet,vattnet, och det fasta ämnet,sockret, blandar sig bra)

Mättad lösning- tex. vatten+mycket socker( när det fasta ämnet,sockret, blir för mycket för lösningsmedlet,vattnet, att "ta hand om". Sockret löses inte ut utan lägger sig på botten)

Emolusion- tex. hudkräm,vatten+olja( måste ha vispats tillräckligt för att bli en grumlig blandning)

/Bianca 
   


Kemisk förening/ kemisk reaktion/ reaktionsformler

Vad är en kemisk förening?

En kemisk förening är en molekyl som innehåller två olika slags atomer. Ett exempel är vattenmolekylen som innehåller syre och väte. Vatten är därför inte ett grundämne, utan en kemisk förening.
Man kan sätta ihop de olika atomerna till molekyler på många olika sätt. Kemisterna har hitintills hittat 20 miljoner olika kemiska föreningar.
Vad är en kemisk reaktion?

En kemisk reaktion är när två olika grundämnen "förvandlas" till ett helt nytt ämne, med helt nya egenskaper. Som exempel har vi knallgas. Om man tar syrgas och vätgas i en burk så kommer syremolekylerna och vätemolekylerna att blanda sig, men inget "förvandlas". Men om man tänder eld på blandningen exploderar den med ett "knall". Man har då skapar knallgas.
Det som händer är att molekylerna och syret i vätet dras isär till atomer och sedan sätts de ihop på ett nytt sätt, och bildar andra molekyler. Samtidigt som detta händer släpper den loss energi som gör så att det blir en smäll, "knallen" som de kallar det.
En kemisk reaktion är när atomer flyttas och sätts ihop på ett nytt sätt. De får då nya egenskaper och blir nya molekyler.
Vad är en reaktionsformel?

Om vi ska beskriva en kemisk reaktion så kan vi skriva en reaktionsformel.
Först skriver man ut molekylformlerna för de grundämnen man har. Sen ritar man ut en pil som förklarar/betyder att det blir en kemisk reaktion. Och efter pilen skriver man ut formeln för de ämnen som bildas vid reaktionen.
När man har skrivit en reaktionsformel så måste man alltid kolla att man har lika många atmoer före som efter pilen, för inga atomer kan försvinna och inga nya atomer kan bildas.
// Olivia. C xoxo

Separering

När ämnen är blandade i vätskor, kan man ibland vilja skilja ämnet från vätskan. Det kallas för separering.
Det finns flera sätt att separera en blandning på.
När en lösning är uppslammad(ämnet blandar sig inte med vätskan) så är de vanligaste separeringsmetoderna dekantering, filrering och centrifugering.
I en uppslammning lägger sig ämnet ibland i botten av vätskan. Då räcker det att hälla av det översta lagret av vätskan. Detta kallas för dekantering.

Ett annat sätt att filtrera en vätska på är att filtrera den. Man häller då vätskan genom ett papper, pappret fungerar som en sil och bara de minsta partiklarna kommer igenom, de andra partiklarna stannar kvar på pappret.
När vätskan är renad genom filtrering kallas den för filtrat.

Alla har självklart sett en tvättmaskin. Den är ett exempel på centrifugering. centrigugering går till så att man placerar behållarens(med vätskan) mot centrifugens kant. Den börjar att snurra, och det tyngsta ämnet i blandningen hamnar underst med hjälp av centrifugalkraften.
Därefter är det lätt att dekantera vätskan.

En blandning kan vara en lösning. Då är det svårt att separera vätskan på samma sätt som med andra blandningar.
En variant är destilation. Då hettar man upp vätskan så att den kokar, vattnet förvandlas till gas.
Detta vatten är nu fritt från tillsatser.

En annan variant för att separera lösningar är kromatografi.
Det går ut på att låta blandningar passera ett stillastående ämne. Det går olika snabbt för olika ämnen och de blir därför separerade.


/Sebastian B


Fysikalsk omvandling

De flesta ämnen kan vara i tre olika former- fast, flytande och gas. Det är temperaturen som avgör vilken form ämnet är i och ämnena har därmed olika former vid olika temperatur. Vatten är ett bra exempel; vid minusgrader är vattnet fast, det är flytande i rumstemperatur och värmer man upp vatten blir det till vattenånga (gas). Is, vatten och vattenånga är samma ämne, men i olika form. Detta kallas för fysikalisk omvandling. 

Alla olika ämnen har egna speciella kok- och smältpunkter. Vatten fryser t.ex till is vid 0 grader, men is smälter också vid 0 grader, 0'C blir därför både smält och fryspunkt för vatten. Vatten kokar vid 100'C och det blir alltså vattnets kokpunkt.

Tittar man på en isklump med mikroskop ser man att alla molekyler sitter tätt ihop i ett speciellt mönster, i fasta ämnen har molekylerna en bestämd plats. Värmer vi sedan upp isklumpen kan vi se att molekylerna rör sig kraftigt och flyttar sig frå från mönstret. Isklumpen har smält till vatten och molekylerna kan nu glida runt varandra, men de håller ändå ihop. Fortsätter vi att värma vattnet bildas inom kort vattenånga. Molekylerna har fått sådan fart att de nu inte längre kan hålla ihop utan "flyger iväg". Varje molekyl är nu "ensam" och fri att röra sig åt sitt eget håll.

//Athene


Laboration - Järnspikar som rostar

Vecka 4 och 5 pratade klass 9A om korrosion och undersökte vad som påverkar hur fort järnspikar rostar.

Korrosion är när en metall blir till en kemisk förening igen, när järn korroderar till järnoxid säger vi att järnet rostar. För att järn ska rosta måste det reagera med både syre och vatten. Om det är salt på ett järnföremål rostar det snabbare eftersom saltet drar till sig fukt.
Provrör 1: En järnspik som ligger i kokat vatten
Provrör 2: En järnspik och Kalciumlorid
Provrör 3: En järnspik som ligger i vanligt kranvatten
Provrör 4: En järnspik som ligger i kranvatten och där vi har blandat i en tesked salt (Natriumklorid - vanligt bordssalt)
I det första provröret har spiken inte korroderat (kanske kommer den att rosta lite om den får stå längre) eftersom en stor del av de lösta gaserna som finns i vatten exempelvis syre försvinner när vattnet kokar.
I det andra provröret har spiken inte rostat eftersom det inte finns något vatten.
I det tredje provröret har spiken korroderat lite eftersom det finns vatten och även salt som förekommer naturligt i kranvatten.
I det fjärde provröret har spiken rostat mest eftersom det finns vatten och salthalten är högre än normalt.
Man kan förhindra att metaller korroderar genom att försöka förhindra att vatten, luft och salt når metallen. Ett sätt att är att förzinka föremål, vilket innebär att man doppar metallföremålet i smält zink. Eftersom zinken får en skyddande oxidhinna skyddas även metallen under mot korrosion. Ett annat sätt är legering (att blanda metaller eller en metall med en icke-metall) exempelvis kan man blanda i krom som också bildar en oxidhinna. Fördelen med legering är att den skyddande metallen inte kan nötas bort från ytan. Ett tredje alternativ är att använda en bra målarfärg som skyddar mot korrosion.

Välkomna

Välkomna till klass 9A:s kemiblogg!
Bloggen är tänkt att fungera som en repetition inför Nationella provet i kemi 2012. Som läxa varje vecka kommer ni i klass 9A att få skriva en text om något som ingår i kemikursen och lägga ut det som ett inlägg här på bloggen. Ni får självklart lägga upp fina bilder också, men glöm inte att hänvisa till vart ni har hittat dessa. Ni ska även kommentera varandras inlägg och ställa frågor till varandra.
Delprov A kommer att genomföras 14 mars.
Lycka till med kemitänkandet och bloggskrivandet önskar fröken Emelie

RSS 2.0