Syror
En syra är ett frätande ämne som alltid innehåller vätejoner- som de gärna släpper ifrån sig- , men en stark syra släpper lättare ifrån sig dem än en svag sådan. Alla syror har pH-värdet 7 eller lägre och det som avgör pH-värdet är hur koncentrerad lösningen är, dvs hur mycket syra lösnigen innehåller. Ju mer vatten lösningen innehåller desto mer utspädd blir den, alltså mindre sur. Hur utspädd en syra är är inte det ända som avgör hur sur syran blir, vad det är för syra spelar roll också. De två typer av syra är starka syror och svaga syror.
Inom kemin har man en regel som kallas för SIV-regeln (syra i vatten), den beskriver varför starka syror ska blandas ut med vatten, inte tvärtom. Om man blandar den starka syran med vattnet istället skapas en reaktion som får syran att börja koka och skvätta hej vildt, wouldn't recommend it.
Mästervärket skrivet av: Oliver.
Källor: Kemiboken, Wikipedia och casamontessori.se
Baser ;D
Vad är en bas?
Baser är ämnen som inehåller hydroxidjoner(OH-). pH mäter hur basiskt eller surt något är, om pHvärdet är över sju så är det basiskt.
En basisk lösning:
En svag basisk lösning är t.ex. NH3(amoniak)+H2O(Vatten)→NH4+OH-(amoniumjon). Amoniumjonen tillsammans med vatten är en svag basisk lösning. En stark basisk vattenlösning är t.ex. NaOH(natriumhydroxd)+H2O(vatten)→Na++OH-.
Det som avgör hur basiskt något är:
-Hur koncentrerad basen är
-Vilken bas det är
Svag bas:
Ammoniak (NH3), används till handelsgödsel och salpetersyra. Bikarbonat som andvänds i bakning.
Stark bas:
Kaliumhydroxid (KOH), används för att suga upp vattenånga och koldioxid ur gaser och vid tilverkning av såpa. En annan stark bas är kalciumhydroxid (Ca(OH)2) som används i murbruk. Natriumhydroxid är en annan stark bas.
Källor:
NO-boken
Emilia Weichbrodt
Kvävets långa och olika vägar genom det mäktiga kretsloppet
Kvävet finns naturligt i luften och när kvävet möter bakterier så omvandlas kvävet till kväve föreningar. Men det finns även ett annat sätt för kvävet att bli kväveföreningar genom att det bildas i åskblixtar och som sedan följer ner med regnet eller även kallat "pisset". Sedan tas kvävet upp av växter som sedan äts upp av apor eller växtätande dinosaurier som dör, sönderdelas och gör så att kvävet hamnar i jorden. Men om det inte blir upptaget av växter blir det kvävgas som släpps ut i luften. // John
Ozon
|
Ozonmolekyl, O3,  och syremolekyl O2
|
|
Ozon är en livsviktig men ändå mycket farlig gas. Själva ozonmolekylen består av tre syreatomer som sitter ihop (O
3). Molekylformeln påminner om syrgas (O
2) som också har syreatomer. Eftersom de binder olika antal syreatomer har de ändå blivit olika ämnen med mycket olika egenskaper.
Ozon skall egentligen inte finnas nere vid marken utan ett par mil upp i atmosfären, där den fungerar som ett skydd för oss. Ozon bildas genom att solens strålar gör att syremolekylerna delar sig. När en syremolekyl delar sig så blir det två atomer, men de sitter inte ihop utan är fria.
Det betyder att de kan gå ihop med andra atomer som har bäst dragningskraft på dem. (Alla molekyler vill ju ha fulla elektronskal). Väldigt vanligt är att de går ihop med en syremolekyl, som får tre atomer. Då kallas den för en ozonmolekyl istället. Så är det tänkt från början och då det fungerar så är allt bra. Tyvärr har människan experimenterat under 1900 – talet och gjort uppfinningar som skadat ozonskiktet.
Sedan 1930-talet har det kommit uppfinningar, som har medverkat till att skada det viktiga ozon skiktet. T.ex. en amerikansk kemist Thomas Midgley uppfann en del saker som påverkade ozonskiktet på ett dåligt sätt. Han uppfann t.ex. kylmedel till kylskåpet och spray. Detta ämne/gas kallade han freon och alla tyckte att den var jätte bra i början. Men nu har man förstått att den var jätte farlig för ozonskiktet. Han uppfann en till dålig sak som alla tyckte var bra i början. Det var när han satte till bly i bensinen för att få bort s.k. knackningar i bilmotorn. Blyföreningar skadar nämligen nervsystemet. Men nu när man har förstått det här, har man tagit bort/förbjudit det i de flesta länder.
Trots att man har tagit bort det går ozonskiktet fortfarande sönder. Nu finns det istället små hål som det ultravioletta ljuset går in i till vår jord. Det ultravioletta ljuset träffar människors och djurs hud då kan de få hudcancer.
Människan har nu förstått att ämnen som inte är farliga från början kan byggas om och bli farliga. Ingeting kan försvinna men det kan ändras det kallas kretsloppstänkande.
Av: Lovisa Frankmark 9a
foto från Linass.blog.se
sv.wikipedia.org/wiki/syre text: kemi boken
|
|
vattnets egenskaper
Vatten är ett ämne med flera speciella egenskaper.
En av dessa egenskaper är dess ytspänning. Ytspänningen får vattnet att hålla ihop, den uppstår eftersom alla vattenmolekyler dras mot varandra. Ytspänningen gör så att ytan på vattnet blir som en seg hinna. Alla vätskor har en ytspänning men hos vattnet är den extra stark. Det är ytspänningen som gör så att vissa insekter kan gå på vatten och den får även vattendroppar att hänga ihop.
Har du nån gång funderat på hur vattnet i marken kommer upp i trädets topp. Det är kapillärkraften som får vattnet att stiga upp i växten. Kapillärkraften funkar på så sätt att vattenmolekylerna dras mot kapillärväggarna och vattnet "klättrar" högre och högre upp i växten.
Vattten är unikt eftersom det är lättare i fast form (is) än i flytande form (vatten).
Det beror på att vattenmolekylerna i is ligger glesare än de gör i flytande vatten. Eftersom vattenmolekylerna i is ligger i det mönster de gör, så blir isens densitet lägre än det flytande vattnet. Det är det som gör så att is kan flyta på vatten. Om is inte skulle ha den egenskapen så skulle alla sjöar bottenfrysa och alla fiskar dö. De är inte alltid som vattnets egenskaper är bra för oss. När vatten fryser utvidgas det och om vattnet i ett vattenrör fryser så kan det sprängas.
Robert Ennerfelt.
Ädelgaser
Ädelgaser finns i luften bland oss, dock så är de ytterst ovanliga. Knappt 1% av luften är ädelgaser.
De kallas "ädla" för att de är alltid grundämnen, de blidar aldrig kemiska föreningar och deltar ej i kemiska reaktioner.
Det finns icke molekyler som innehåller ädelgasatomer, inte ens om det endast är ett rent ämne.
För ädelgasatomerna kan inte sitta ihop med andra atomer.
De vanligaste ädelgaserna är helium (He), neon (Ne), argon (Ar) och krypton (Kr).
Alla ädelgaserna finns i grupp 18 i det periodiska systemet.
Ädelgaser i vardagen.
Helium är extremt sällsynt i luften, eftersom den är så lätt. Den är mycket lättare än luft och försvinner ut i rymden. Men i och med att den är så lätt är den väldigt bra att använda i ballonger och luftskepp. Helium kan ej fatta eld ochär därför en ytterst säker gas.
Om man skickar eletricitet genom argon, neon och krypton får man ett ljusande sken med en vacker färg.
Glödlampor måste ha argon innom sig för om man skulle ha vanlig luft skulle syret göra att glödtråden brann sönder.
De används även som skyddsgaser eftersom de inte reagerar med andra ämnen. De är i vägen så att andra ämnen inte reagerar med varandra. Argon är vanligast vid användning eftersom det är billigast.
//ELIAS G
Atomer, molekyler, grundämnen, metaller och icke-metaller
En atom är naturens byggsten. Allt är gjort av atomer, men för att det ska finnas olika saker som har olika färg, form och konsistens så behövs det olika atomer. Det finns ungefär 100 olika sorters atomer, och som mycket annat så har atomerna ett gemensamt namn, de kallas för atomslag.
När atomerna sitter ihop med varandra så kallas det för en molekyl, atomer behöver inte bara sitta ihop med en annan atom av samma sort utan de kan sitta ihop med vem de vill förutom ädelgaser som inte reagerar med några andra alls. Om två eller fler atomer sitter ihop så bildas det olika ämnen. Om flera atomer av samma sort sitter ihop så kallas det för ett grundämne, annars skulle det ha kallats en kemisk förening.
Några exempel på på grundämnen är syrgas och kol, ungefär 75% av alla grundämnen är metaller. Metaller har några gemensamma egenskaper, som metallglans, de leder elektricitet och värme bra och det är starka och kan smidas och gjutas. Det finns även icke-metaller också och det är de grundämnen som inte är metaller, t.ex kol, svavel, klor, syre och väte. Icke-metaller är väldigt olika varandra.
//Annie
Källförteckning
Allt är från boken
Vattnets kretslopp
När man tänker på ett kretslopp kan det hända att man ofta tänker på just vattnets kretslopp, ty det är ett mycket vanligt sådant. Om man tänker sig vattnet i havet till att börja med: havsvattnet avdunstar först. Hur? Det kokar ju inte direkt. Jo, så här är det: vattnet behöver egentligen inte koka för att förångas. Värmerörelsen i vattenmolekylerna gör att vissa molekyler blir varmare än andra, konstigt nog, och vattnets molekyler försvinner långsamt, men säkert. Om du testat att hälla lite vatten på en plats och sedan väntat någon dag, så har vattnet sedan försvunnit. Det har vi vattnets egenskap att avdunsta att tacka för.
Havsvattnet avdunstar sedan, som sagt, med hjälp av solens energi bör tilläggas, och vattenångan hamnar i luften och bildar stora eller små moln. Molnen stiger sedan och blåses iväg av vindar, om det finns några sådana just där. När det tillslut blir för mycket små vattendroppar i samma moln sätter de ihop sig till större vattendroppar. De stora vattendropparna kan inte hållas kvar i luften, för de är för tunga, och då faller de snällt ned till marken. Ju mindre de är när de faller, desto snällare blir de.
När vattnet regnar ner i havet kommer det tillbaka direkt till där de fanns från första början, men vad händer egentligen om det regnar på land? Jo, det är nämligen så att vattnet rinner tillbaka ner i havet från land. Det filtreras även genom marken, så det är rent när det kommer tillbaka till havet. Det tackar vi för. Dock är det så att det mesta av det regnet som landar på land hinner avdunsta redan innan det hunnit tillbaka till havet. Det tackar vi också för. På vintern, när det är kallt, kan regndropparna frysa till is eller innan de kommer till marken. Då blir det hagel, eller snö. Jag gillar bananer.
Om jag nu kanske skulle skriva en kort resumé av vattnets kretslopp kanske? Det gör jag.
Havsvattnet stiger mot skyn, molnen flyr bort, så långt de hinner, innan vattendropparna blir för tjocka och trillar ner; och sedan avdunstar eller rinner tillbaka ned i havet.
Vattenånga, som vi kan se när vi kokar vatten är väldigt varm. Hittar du felet i den meningen? Nej tyvärr, det var fel svar. Felet är att man inte kan se vattenånga. Nu säger du: "Men jag har sett den ju!". Då säger jag till NO-bokens försvar: "Nej, det har du inte, du har kanske därmot sett 'rökmolnet' som bildas när vattenångan svalnar." "Rökmolnet" är flytande vatten, fast i mycket små "partiklar" som flyger runt i luften. De går att se. Men vattenånga går inte att se. Hoppas allting har klarnat i ditt huvud nu :D.
Ska lägga en liten bild på hur vattnets kretslopp fungerar här också. Se och lär:
Källor:
NO-boken
Förkunskaper
Bilden har jag ritat själv :D
Tack för mig,
//Andreas Hermansson
blandningar
- vad är en blandning?
- vad är en lösning?
- vad är en emolusion?
Blandning; det mesta ämnen som finns runt omkring oss är blandningar. För att någonting ska vara en blandning så måste det innehålla flera olika sorters molekyler. Rena ämnen består av ett slags molekyler
och förekommer inte lika ofta. Rent vatten består tex. enbart av vattenmolekyler men rent vatten förekommer inte heller så ofta. Tänk på hur ofta man kan hitta rent vatten(=ett rent ämne) ute i naturen utan att det har blandat sig med andra ämnen.
En del blandningar syns det på om dom är just en blandning. Tex. med en sten, den ser man tydligt på att den inte är jämn i färgen mm. Men sedan finns blandningar som ser väldigt "jämna" ut, som exempel luft. Luften kan vara svår att tänka sig innehålla flera olika molekyler eftersom det inte syns lika väl som i tex stenen. Men luften består utav olika gaser och med lite ljus kan man tydligt se dammpartiklar som blandat sig med gaserna. Luft och sten är alltså två exempel på blandningar.
Lösning; tänk på när du brukar/om du skulle hälla socker i ditt te och om du sen rör om, då skulle det ha blivit en lösning. Om ditt mål var att få sockret att försvinna och din lösning på problemet var att röra ut det så har du misslyckats. För om du smakar på teét så känner du att sockret fortfarande är kvar. I en lösning är de lösta småbitarna ensamna molekyler eller atomer. Lösningen är genomskinlig eftersom sockret har delats upp i sockermolekyler, desutom blir varje sockermolekyl inbäddad i vattenmolekylerna, sockret blir en del av lösningen. Lösningar kan ha olika färger, tex. som te & saft.
Teét kan dock inte spädas ut med hur mkt socker som helst. När det blir för mycket socker för mängden vätska så lägger sig sockret som en hög i botten. Lösningen har då blivit mättad.
"Lösligheten" ökar när temperaturen i vätskan höjs. Det finns även svårlösliga ämnen och olösliga ämnen, som är svårare eller som inte alls går att lösas upp.
Det är inte bara fasta ämne som går att lösa upp, för det kan även vätskor och gaser göra. Till skillnad från vätskor och fasta ämne så löser sig gaser sämre i höga temperaturer.
När du löser upp socker i vatten så funkar vattnet som lösningsmedel. Andra exempel på lösningsmedel i vardagen är; lacknafta, aceton och thinner som är bra på att lösa upp feta ämnen.
Emolusion; det finns väätskor som är så olika varandra att dom inte vill beblanda sig med varandra. Ett exempel på det är om man blandar matolja och vatten. Det vill inte lösas upp, oljan lägger sig över vattnet(eftersom oljan har lägre denstitet än vattnet) och det bildas ingen genomskinlig blandning. Men om man vispar om ordentligt mycket så får man en grumlig blandning av oljan och vattnet. Den här sortens blandning kallas emolusion. Emolusioner innehåller små vätskedroppar. Två exempel på en emolusion är hudkräm, som oftast är en emolusion av olja och vatten, och komjölk som till största delen innehåller vatten men också olja som gör det till en grumlig emolusion.
Uppslamning- tex. en blandning av sand+vatten(är blandat i början men det fasta ämnet,sanden, skiljer sig alltid med vätskan efter ett tag eller direkt).
Lösning- tex. te+socker( blandningen blir genomskinlig och lösningsmedlet,vattnet, och det fasta ämnet,sockret, blandar sig bra)
Mättad lösning- tex. vatten+mycket socker( när det fasta ämnet,sockret, blir för mycket för lösningsmedlet,vattnet, att "ta hand om". Sockret löses inte ut utan lägger sig på botten)
Emolusion- tex. hudkräm,vatten+olja( måste ha vispats tillräckligt för att bli en grumlig blandning)
/Bianca
Kemisk förening/ kemisk reaktion/ reaktionsformler
Vad är en kemisk förening?
En kemisk förening är en molekyl som innehåller två olika slags atomer. Ett exempel är vattenmolekylen som innehåller syre och väte. Vatten är därför inte ett grundämne, utan en kemisk förening.
Man kan sätta ihop de olika atomerna till molekyler på många olika sätt. Kemisterna har hitintills hittat 20 miljoner olika kemiska föreningar.
Vad är en kemisk reaktion?
En kemisk reaktion är när två olika grundämnen "förvandlas" till ett helt nytt ämne, med helt nya egenskaper. Som exempel har vi knallgas. Om man tar syrgas och vätgas i en burk så kommer syremolekylerna och vätemolekylerna att blanda sig, men inget "förvandlas". Men om man tänder eld på blandningen exploderar den med ett "knall". Man har då skapar knallgas.
Det som händer är att molekylerna och syret i vätet dras isär till atomer och sedan sätts de ihop på ett nytt sätt, och bildar andra molekyler. Samtidigt som detta händer släpper den loss energi som gör så att det blir en smäll, "knallen" som de kallar det.
En kemisk reaktion är när atomer flyttas och sätts ihop på ett nytt sätt. De får då nya egenskaper och blir nya molekyler.
Vad är en reaktionsformel?
Om vi ska beskriva en kemisk reaktion så kan vi skriva en reaktionsformel.
Först skriver man ut molekylformlerna för de grundämnen man har. Sen ritar man ut en pil som förklarar/betyder att det blir en kemisk reaktion. Och efter pilen skriver man ut formeln för de ämnen som bildas vid reaktionen.
När man har skrivit en reaktionsformel så måste man alltid kolla att man har lika många atmoer före som efter pilen, för inga atomer kan försvinna och inga nya atomer kan bildas.
// Olivia. C xoxo
Separering
När ämnen är blandade i vätskor, kan man ibland vilja skilja ämnet från vätskan. Det kallas för separering.
Det finns flera sätt att separera en blandning på.
När en lösning är uppslammad(ämnet blandar sig inte med vätskan) så är de vanligaste separeringsmetoderna dekantering, filrering och centrifugering.
I en uppslammning lägger sig ämnet ibland i botten av vätskan. Då räcker det att hälla av det översta lagret av vätskan. Detta kallas för dekantering.
Ett annat sätt att filtrera en vätska på är att filtrera den. Man häller då vätskan genom ett papper, pappret fungerar som en sil och bara de minsta partiklarna kommer igenom, de andra partiklarna stannar kvar på pappret.
När vätskan är renad genom filtrering kallas den för filtrat.
Alla har självklart sett en tvättmaskin. Den är ett exempel på centrifugering. centrigugering går till så att man placerar behållarens(med vätskan) mot centrifugens kant. Den börjar att snurra, och det tyngsta ämnet i blandningen hamnar underst med hjälp av centrifugalkraften.
Därefter är det lätt att dekantera vätskan.
En blandning kan vara en lösning. Då är det svårt att separera vätskan på samma sätt som med andra blandningar.
En variant är destilation. Då hettar man upp vätskan så att den kokar, vattnet förvandlas till gas.
Detta vatten är nu fritt från tillsatser.
En annan variant för att separera lösningar är kromatografi.
Det går ut på att låta blandningar passera ett stillastående ämne. Det går olika snabbt för olika ämnen och de blir därför separerade.
/Sebastian B
Fysikalsk omvandling
De flesta ämnen kan vara i tre olika former- fast, flytande och gas. Det är temperaturen som avgör vilken form ämnet är i och ämnena har därmed olika former vid olika temperatur. Vatten är ett bra exempel; vid minusgrader är vattnet fast, det är flytande i rumstemperatur och värmer man upp vatten blir det till vattenånga (gas). Is, vatten och vattenånga är samma ämne, men i olika form. Detta kallas för fysikalisk omvandling.
Alla olika ämnen har egna speciella kok- och smältpunkter. Vatten fryser t.ex till is vid 0 grader, men is smälter också vid 0 grader, 0'C blir därför både smält och fryspunkt för vatten. Vatten kokar vid 100'C och det blir alltså vattnets kokpunkt.
Tittar man på en isklump med mikroskop ser man att alla molekyler sitter tätt ihop i ett speciellt mönster, i fasta ämnen har molekylerna en bestämd plats. Värmer vi sedan upp isklumpen kan vi se att molekylerna rör sig kraftigt och flyttar sig frå från mönstret. Isklumpen har smält till vatten och molekylerna kan nu glida runt varandra, men de håller ändå ihop. Fortsätter vi att värma vattnet bildas inom kort vattenånga. Molekylerna har fått sådan fart att de nu inte längre kan hålla ihop utan "flyger iväg". Varje molekyl är nu "ensam" och fri att röra sig åt sitt eget håll.
//Athene
Glas
Om man bryter ner glas så ser det ut så här i mindre delar:
Glas>sand>kvarts>kiseldioxid.
Glas främsta beståndsdel är sand. I sand finns kvarts, som är en mineral (metallförening). Metallföreningen är kiseldioxid. Ren smält sand som sedan får svalna är kvartsglas. Kiseldioxid finns även i keramer. Skillnaden mellan keramer och glas är att kornen i keramer inte har smält ihop helt, utan bara smält samman en aning, medan de helt och hållet har smält i glas. Kvartsglas är mycket värmetåligt och släpper igenom alla sorters ljus, till och med UV-ljus. Kvarts smälter vid 1700 grader. Detta gör glasmassan svårarbetad. Men om du tillsätter kalksten och soda (natriumkarbonat) så resuleterar det i att smältpunkten sjunker till under 1000 grader. Sådant mer lättarbetat glas kallas sodaglas. Sodaglas används till bl.a. fönster, flaskor, drickglas mm.
Om man vill färga glas för att göra det fint eller skydda innehållet mot ljus kan man blanda i t.ex. järnoxid, för att få det grönt eller brunt, som i ölflaskor eller cubacola. Koboltoxid gör glaset blått. Man kan färga glaset i andra färger med andra metalloxider. Nu kanske du undrar varför kolvarna och bägarna i labbsalen tål värme så bra. Det är för att de är gjorda av borosilikatglas. Glaset innehåller en förening av boratomer. Man har även sådant glas i ugnsfasta köksformar.
Det finns ett glas som är väldigt gnistrande och klart. Det kallas kristallglas. Man har i det glaset bytt ut sodan mot pottaska, även kallat kaliumkarbonat. Man har också blandat i blyoxid. Glaset blir då lite tyngre och klangigare. Kristallglas kan man bl.a. hitta i kristallkronor. Om man snabbt kyler smält glas uppstår spänningar i glaset som gör att det blir starkare än vanligt glas. Det kallas härdat glas. Om det ändå spricker, spricker det i många småbitar. Det används i sidrutorna på bilar. Lamellglas är ännu en annan sorts glas. Det är två eller flera glasskivor som sitter ihop med lite plast. Om ett stenskott träffar glaset, som kan finnas på vindrutor, spricker inte hela glaset, utan bara en liten del.
Glas går att återanvända t.ex. så pantas returflaskor i affären. På bryggeriet diskas de och används på nytt, men de flesta glassaker skickas till materialåtervinning. Av dem görs nya saker när glaset smälts ner. Därför är det mycket viktigt att skilja på färgat och ofärgat glas när man källsorterar. På tal om källor: Kemiboken är enda källan. :)
//Bianca & Andreas
Laboration - Järnspikar som rostar
Vecka 4 och 5 pratade klass 9A om korrosion och undersökte vad som påverkar hur fort järnspikar rostar.
Korrosion är när en metall blir till en kemisk förening igen, när järn korroderar till järnoxid säger vi att järnet rostar. För att järn ska rosta måste det reagera med både syre och vatten. Om det är salt på ett järnföremål rostar det snabbare eftersom saltet drar till sig fukt.
Provrör 1: En järnspik som ligger i kokat vatten
Provrör 2: En järnspik och Kalciumlorid
Provrör 3: En järnspik som ligger i vanligt kranvatten
Provrör 4: En järnspik som ligger i kranvatten och där vi har blandat i en tesked salt (Natriumklorid - vanligt bordssalt)
I det första provröret har spiken inte korroderat (kanske kommer den att rosta lite om den får stå längre) eftersom en stor del av de lösta gaserna som finns i vatten exempelvis syre försvinner när vattnet kokar.
I det andra provröret har spiken inte rostat eftersom det inte finns något vatten.
I det tredje provröret har spiken korroderat lite eftersom det finns vatten och även salt som förekommer naturligt i kranvatten.
I det fjärde provröret har spiken rostat mest eftersom det finns vatten och salthalten är högre än normalt.
Man kan förhindra att metaller korroderar genom att försöka förhindra att vatten, luft och salt når metallen. Ett sätt att är att förzinka föremål, vilket innebär att man doppar metallföremålet i smält zink. Eftersom zinken får en skyddande oxidhinna skyddas även metallen under mot korrosion. Ett annat sätt är legering (att blanda metaller eller en metall med en icke-metall) exempelvis kan man blanda i krom som också bildar en oxidhinna. Fördelen med legering är att den skyddande metallen inte kan nötas bort från ytan. Ett tredje alternativ är att använda en bra målarfärg som skyddar mot korrosion.
Keramer is da thing
Keramer är en grupp av material som inte är lika vanlig som t.ex trä, gummi och plast. Det är en av våra äldsta materialtyper. Ordet keram kommer från det grekiska ordet "keramos" och betyder lera. De första keramerna tillverkas av lera.
Krukor, fat och tagelsten men även porslin är gjort av keramer. Leran består av små söndervittrade bergarter och är även en blandning av metalloxider och kiseloxid. Man formar leran och sedan bränns den i en ugn, då kan den inte blandas med vatten och bli mjukare. Många keramiska material kan brännas av olika ämnen. Keramer används i flygmotorer, racketmunstycken och som värmeskydd på rymdfärjor.
Keramer leder inte elektricitet.
Ett nytt exempel på en keram är "Glaskeram". Glaskeramer används till bland annat ugnsformar och i glaskeramikhällar på kökshällar.
Borrar och skärverktyg är gjorda av lättare och hårdare keramer.
Fibrer :3
Narturliga fibrer
Exempel på narturliga fibrer är bommul, lin, silke och ull.
Dem är korta men man kan spinna ihop dem så att dem kan bli både längre och grövre.
konstgjorda fibrer
Man kan också tillveks a konstgjorda fibrer.
Då låter man t.ex. cellulosa reagera med andra ämnen för få fram en molekyl med förändrade engenskaper.
man sprutar sedan ut det genom ett litet hål och ut kommer textilfibrer som viskos eller mondal.
Man kan också göra samma sak fast med plastpolyymerer för att få fram syntetfibrer.
Exempel på syntetfiberer är akryl, elastan och polyester
Om man väver ihop fiber kan man bl.a. göra rep av dem! :3
/// OLIVIA I, OLIVIA C, MALLORY
Plaster
* Molekyler med dubbelbindningar i vill gärna binda nya atomer så att de blir mättade.
* Eten är en molekyl med bubbelbindning.
* Polyteinmolekylen är byggd av ungefär 1000 etenmolekyler.
Plaster som inte kan återvinnas (härdplaster)
-Härdplaster är plastsorter som inte kan återvinnas. Orsakern är att när man värmer eller försöker smälta härdplast så skapas fler bindningar mellan atomerna som gör att istället för att plasten smälts så plir den hårdare.
-Om man värmer härplaster ännu mer med högre temperatur så förstörs molekylerna.
//Emilia
Exempel på härdplast:
-Baktelit är en av de äldsta plastsorterna
- Baktelit används mycket till elektriska aparater och kastrullhantag.
-Polyuretan är en av de nyare plastsorterna och är en mycket tålig plastsort.
-Polyuretan andvänds ofta i inlineshjul. Av polyuretan kan man också göra ett plastskum som kallas cellplast och kan andvändas som stoppning i möbler.
//Emilia
Färg som består av plast
-Latexfärger är baserade på plaster som är utblandade i vatten. Färgen inehåller små partiklar av plastpolymer som sedan när vattnet dunstat bort bildar en tunn hinna av färg.
//Emilia
Att återandvända plast
-Pet-flaskor är gjorda av en plastsort som kan återanvändas. Flaskorna kan diskas och fyllas på igen 20 gånger innan de smälts ner och återanvänds till en ny flaska.
-Andra plastprodukter kan inte återvinnas på samma sätt utan istället materialåtervinnas igenom att man smälter dem och gör nya plastföremål.
-Ett annat sätt att återvinna plast är kemisk återvinning. Kemisk återvnning består av att man återvinner byggstenarna (atomerna) i plasten.
-Kemisk återvinning fungerar så att man bildar en blandning av monomer och organiska ämnen genom att man hettar upp plasten utan syre. Man separerar då massan och kan sedan andvända den igen till andra plaster och kemiska produkter.
//Emilia
Slöseri med plast
-Plaster eldas också upp. Det gör man för att få energi av det.
-När man eldar plast blir det till fjärrvärme och det kallas energiåtervinning.
-När man har eldat plast så släpps det ut en massa giftiga gaser och måste renas innan den slåpps ut.
//Emilia
Polyvinylklorid (PVC) - en vanlig plast
-tillverkas av molekyler som heter vinylklorid.
-vinylklorid är som eten, men en av väteatomerna har bytts ut mot en kloratom.
-flera vinylkloridmolekyler som kopplas ihop bildar PVC.
-Hård och stark plast som tål de flesta kemikaler.
- Kan göras mjukare genom speciella mjukningsmedel.
-används till stuprännor, fönsterkarmar, vattenledningar, livsmedelsförpackiningar, golvmattor, slangar och isolering runt elkablar. //Athene
Polyester och Nylon
Molekylerna i plast kan kopplas ihop på olika sätt. Vissa molekyler har en alkoholgrupp i ena änden och en syregrupp i andra. Dessa molekyle bildar estrar med varandra, långa kedjor av sånna estrar heter polyester. Beroende på hur småmolekylerna ser ut får man olika sorters polyestrar. PET är ett exempel på en vanlig polyester, den används till plastflaskor och tyger (t.ex fleece). Innehåller molekylerna ochså kväveatomer kan man få nylon. Nylon används till strumpor, starka linor, kugghjul och hushållsredskap. //Athene
Termoplaster
Plaster som kan smältas och formas om kallas för termoplaster. Exempel på termoplaster är polyten, PVC och nylon. När plasten värms upp kan dess polymermolekyler glida längs varandra och omformas. //Athene
Källor:
Kemiboken
Trä & Papper
Den största delen av trä består av celluosafibrer men också lignin. Om ett träd inte har lignin så skulle det inte vara hårt, utan lika mjukt som en blomstjälk. Trä består till stor del av andra ämnen men ungefär 30% av lignin, lignin är som ett klister som binder samman celluosafibrerna och gör trädet starkare.
Vi tillverkar väldigt mycket av trä, och det används också som råvara till många produkter.
Det som tillverkas mest av trä är papper. När man tillverkar papper pressar man sönder trä och blandar det med vatten, då får man pappersmassa som blandas med färg och lim innan det pressas till papper. Om man vill ha finare papper så måste man blanda i starka kemikalier i pappersmassan, då får man bort legninet och då blir bara cellulosan kvar och då får man ett papper som är finare och starkare än om man skulle ha gjort det mekanisk väg.
För att kemikalier och ligninet inte skulle rinna ut i vattendragen och skada miljön gjorde man slutna system så allt stannade kvar i fabrikerna. Då avdunstar man vattnet från legninet och kemikalerna, de bränner man upp i en sodapanna och utvinner massa energi.
Papper är också väldigt bra på att återvinnas, men det pappret används till tidnings- och toapapper.
Skrivet av Annie, Oliver, Robert och Louise
Text hämtad från kemiboken
Gummi
Gummi är ett organiskt ämne (ett ämne som innehåller kol), det används b.la till gummistövlar, slangar, ballonger, tätningar, handskar och nappar.
Det finns två typer av gummi, växtgummi och syntetiskt.
Växtgummi får man fram ur växten harts (en sorts akacia).
Syntetisktgummi utvinns av råolja.
Gummi kan återvinnas. För att återvinna det fryser man först ner det till -200 c i flytande kväve. Då blir materialet stelt och kan krossas till pulver. Sen görs pulvret till nytt gummi.
Småfakta om gummi
- Mjölksaften från gummiträdet heter latex
- Gummi består av kolvätet isopren
- Gummi tillhör gruppen polymer
- Gummi påverkas mycket av vädret, det blir svalt när det är kallt och när det är varmt blir gummit mjukt och kladdigt
Den kemiska molykylen är avlång. När den är hopknycklad är gummit slappt. När den är utsträckt är gummit spänt.
Så här ser molekylen av Isopren ut:
.......CH3
.........l
H2C=C-CH=CH2
Förklaring:
Grunden är en kolatom, en kolatom måste alltid ha fyra bindningar.
Ibland angränsar en kolatom bara till tre atomer, då måste det vara en dubbelbindning till en av atomerna.
Detta är alltså ett kolväte vilket innebär att molekylen innehåller både kol(C) och väte(H)
//Sofia, Sebbe, Carl & Elias :)
Välkomna
Välkomna till klass 9A:s kemiblogg!
Bloggen är tänkt att fungera som en repetition inför Nationella provet i kemi 2012. Som läxa varje vecka kommer ni i klass 9A att få skriva en text om något som ingår i kemikursen och lägga ut det som ett inlägg här på bloggen. Ni får självklart lägga upp fina bilder också, men glöm inte att hänvisa till vart ni har hittat dessa. Ni ska även kommentera varandras inlägg och ställa frågor till varandra.
Delprov A kommer att genomföras 14 mars.
Lycka till med kemitänkandet och bloggskrivandet önskar fröken Emelie
